gammal skit från poontownbrat #2

Mmm vad jag myser. Fler bilder kommer garanterat laddas upp i sinom tid. Jag lovar. För nu ska jag ta tag i det här.

MVH
Poontownbrat#2

Utan fillingar strax utanför Vårtbacka

Satt för några dagar sen och tänkte på roliga saker som har hänt i mitt liv. Detta gjorde jag i ca 10 minuter, sen insåg jag att det fan inte hänt så mycket kul. Dock kom jag att tänka på en enskild, extremt rolig händelse som min dåvarande goda vän Rasmus Landström stod för. Alla som känner Rasmus vet att den killen är lite av ett oddjob, dock på alla tänkbara sätt helt sjukt bra person. På gymnasiet var han väl lite av Holavedens Peter Magnusson, och spexade helt sjukt mycket, bla. var han del av den bejublade dansgruppen TC- Boyz, där även undertecknad sportade runt.

Den här händelsen utspelade sig dock en ljummen sommarkväll, jag vill minnas att vi cruisade Tranus runt i Linges gamla Golf. Jag är mycket osäker på vilka pjäser som satt i bilen, men att jag var med är jag jävligt säker på. Nånstans runt sjukhuset så ser vi en bil innehållande bla. Jimmy Silver, Marcus "Tjena Stockholm" Hyltbring samt just Rasse Landström. Vårt spottande av denna bil blev iallafall startskottet på en biljakt i Bullit-klass. Vi körde som raggare, och pekade finger, tutade och betedde oss allmänt jävla löjligt. Någonstans på Stigarakan urartade allt med att Hyltbring kör upp röven i ena rutan och utför en sk. "mooning". Vi tappar såklart fattningen, men återfår den snabbt och bestämmer oss för en moträd i samma kaliber. Strax utanför Vårbacka Drumstorp, (mest känt för att ha fostrat alla delar av Salmonellas), kör vi slutligen om våra kombatanter, och visar triumferande 2 (!) fjuniga rövar parallellt, high fajvar och vrålar med våra bräckliga to-be-mansröster.

För vi kunde väl inte ana att bara 100 meter senare skulle vi bli helt tillintetgjorda, när den röda mazdan återigen gasar om oss och upp ur solluckan står Rasmus, med ca 80 % kropp ute i det fria, helt i avsaknad av allt vad kläder heter. Hans, för den tiden, ganska vältilltagna kön flyger upp och ned, i vad som man ofta brukar se saker bete sig som i samband med fallskärmshoppning. Vi är ju vid detta laget utom räddning, och bara ett under räddar oss från att köra rakt ut åt helvete.

Jag är medveten om att denna historia endast är rolig om man känner Rasmus Landström, så ni som inte gör det kan dra åt helvete.

By the power of greyscull

Jag tänker nu fortsätta det här jävla bloggandet med ett stycke extremt triviala bedömningar av nåt som mitt liv till stor del består utav i dagsläget, nämligen teve. Jag kollar fånigt mycket på teve, mest för att jag inte har nåt bättre för mig, och för att jag tycker om ljuset som kommer ut från den. Nedan kommer jag att spalta upp, först program jag gillar och anledningen till det, därefter några program som får mig att hata mig själv och alla andra och raljera över folks uselhet.

Program som är värda benämningen:

Studio Virtanen: Kolaskadade Virtanen spattar sig fram på ett jävligt skönt sätt. Grymt intressanta gäster, senast Charlie Häckner som skulle kunna få vilken trucker som helst att vilja knulla med män. Mitt patetiska liv är inte SÅ nära hans Berlin-häng, och gängande med nån obskyr lindansös. Det här handlade visst mer om Häckner.

Boston Tea Party: Känns väl lite överflödigt att ens skriva om det, 2000-talets Hasse&Tage, gör återigen ett program som känns baserat på saker man sitter och maler om på fyllan. Personen som spontantextar in lösryckta ord verkar vara en skojig gynnare.

Floyds Gastronomiska resor: Svårt försöpna Floyd skojar med linslus-indier, medans hans med van hand rör ihop nån jävla gryta och dricker sprit.

Lycka Till: Överlägset bästa teveprogrammet just nu, Apelgren visar teckningar som Jörgen Lantz, förlåt, Largen Jöntz, har målat och som föreställer hans vanföreställningar.

2 ½ men: Skapligt plumpt stundtals, men Sheen är rätt tjusig ändå, jag blev fast efter att Elvis Costello och Sean Penn varit med i samma avsnitt.

AFV: Jag kan inte värja mig helt enkelt, och Tom Bergeron ( som för övrigt inte ser ut EXAKT som Leonard Cohen) är vannsingt anti-rolig mellan klippen.

Videokväll med Luuk: Hur kan folk missa att Luuk är sveriges i särklass bästa programledare? Sjukt mysig. GW-avsnittet jublade jag mig igenom.

Jonas och Musses religionsskit: Ganska fånig programidé, men gamla Knesset-kungen Leksell borde få nåt svullet projekt.

Eftersnacket till fotbollsgalan: Paolo Roberto var helt nedpissat full, och garvade obkvämt mycket åt när Timell kallade Salos pung för skinnslida.

A.L- dokumentären: Jävligt kul att se Saltkuken-Pelle och Bög- Jonathan Lejonhjärtas (frisyren?) i vuxen skepnad.

Det här var alltså grejer som är bra. Nu till det lite roligare; skiten.

MTV:s eftermiddagsgrejer: Har snackat om detta innan, men jag grips av panik ibland under dessa program. Next, Dismissed, Can I be you?, Room Raiders. " I see that you have a book here in your room, that really shows that you´re in to reading and stuff." OVERKLIGT dåligt. Vilka utsätter sig för att va med i ett sånt program?

Ranking the stars: Ytterligare ett stycke kvalitetsteve, själva idén andas ju klass. Här ser vi den kliché-flamboyanta bög-Andreas Lundstedt (driver dagg faller regn-fittan) dansa runt spacklade våp som ska bedöma vem som är mest slampa. VAAAAAAA?

Judge Judy: Detta program ser jag ofta jävligt sent på natten när jag tycker att jag borde vara mer överseende, men fy fan va jag skulle vilja slå ett hål i kraniumet på den där moralhäxan.

VIP / Renegade : Även om Lorenzo Lamas frippa är en viskning från tjeckisk kyrka, så håller väl kanske inte serien världsklass. Introt är iofs underhållande. Samt den inkvoterade indianen. VIP med Pam, lätt att det den serien på allvar när värdens största pattar tar upp 50% av bilden, när hon kämpar med nåt brottslösarsamtal.

Babben: SVT fortsätter sin succévana och dominerar fredagsunderhållningsprogramsutbudet. Babben ser bara jävligt ofräsch ut, och fan vad jag led när Rami Shabaan svettades sig igenom den där jävla krystade "heta stolen". Han skrattade inte ens på riktigt, det framgick tydligt. Han ville bara hem. Till Afrika.

Uppdrag granskning: Jag avskyr Janne J. Populistiskt moralsvin. Burdus och osaklig.

Avslutningsvis vill jag bara be studentspexarna Helenius/Magnusson/Jidhe att dra åt helvete. Jag är så vansinnigt trött på deras ansikten.

The Peter Petrelli of bad habits

Satt och kollade på sveriges egen David Letterman, Fredrik Virtanen, i hans eget ihopsnickrade program i kanal 8 häromdagen. Man skulle kunna prata om hur jävla kola-skadad den killen egentligen är, men jag tycker iallafall att han är jävligt rolig. Hur som helst var Daniel Kellerman där och snackade om sin nya bok. Han verkar vara jävlig slapp den gubben alltså. Jag fastnade för en grej han sa om den psykos han tydligen hade fått nyligen, och pga. vilken han spenderat en del tid på diverse institutioner. Han definierade upplevelsen som " när man inte har nån jävla koll på om nyss vaknat eller om det snart är dags att gå och lägga sig". Måste fan ta tag i att vända tillbaka dygnet, samt styra upp all jävla skit, annars sitter man väl där med onesize- tröja och slapprakat huvud och undrar vad som hände mellan 25 och 30.

Let me tell you that I think you are lovely

En sak som med 100% säkerhet får mig att skratta här i livet, är att tillsammans med folk som Lurre, Gurra, Arre, Orre och Rirre skända Marre Wirres självförtroende. Denna systematiska mobbning har tagit helt jävla enorma proportioner, och att Marre Wirre inte ännu gått i stångån är en välsignelse mer än en självklarhet.

Svårt att sätta fingret riktigt på när allt började, och vad som gör Malte så tacksam att slänga skit på, men skit slängs likväl. Vet inte varför jag skriver om detta, vill väl bara på nåt sätt cementera för Mackan, det vi så ofta påtalar, att vi älskar honom. En långsökt analys kan vara att vi faktiskt älskar dig så mycket att vi inte vill förlora dig till nåt annat sucker-gäng, så därför håller vi en ständigt pågående anti-wik-kampanj-fasad.

Jag hade iallafall sjukt skoj i fredags, åt dig och med dig.

Nu måste jag maila, har en lång att-göra-lista, precis som jag såg att Nirre Lirredarre hade, och jag har fått ungefär lika mycket gjort.

Rött är väl höstens färg?

Expressens löp i lördags:

"17-årig pojke våldtagen av 3 kvinnor" (med reservation för att rubriken inte alls var just den, utan innehöll andra ord men med samma betydelse)

Fråga: Är det så jävla mycket att lipa för?

Post-gymnasial fetma

Post-gymnasial fetma är ett fint uttryck, som jag dock inte kan tillskriva mig äran för. Tror att det var min goda vän David Kåhre som förde in det i mitt förråd över användbara sayings (säjings). För folk som inte kan tänka, innebär det väl ungefärligen det tillstånd av för hög BMI som uppstår då man slutat gymnasiet och de tidigare så fasta skinkorna och tonårsvullna pattarna är ett minne blott. Jag skulle göra bedömningen att endast ca. 2 procent av alla tjejer kommer undan denna sociala dödsdom. För det är en social dödsdom. Självförtroendet sviktar, och man nöjer sig med nån snubbe ur samma utseendelåda. Dvs. exempelvis nån som tar på sig keps när man ska gå på krogen.

Idag har jag bakat en sockerkaka, fixat CSN, skickat in två viktiga papper samt smekt mig själv till klimax framför pornografiskt material. Nu återstår bara att göra ca 7 feta jävla religionsuppgifter, något som får självhatet att tilltaga i en svåruppmätt omfattning, mest pga. att jag känner mig som ett skolbarn. Jag ska också städa. Men det här är ingen jävla dagbok så nog om det.

Linköping i helgen kommer bli mycket trevligt. Ska bli kul att se Rickard, Anton och Blygdell. Hoppas också att mästerbloggaren N.Lindahl kommer loss. Ska väl bli kul att se alla andra också, men just dessa herrar ser man ju mindre frekvent. Framförallt kul att bli full tillsammans med vederbörande.

Man undrar ju när min parhäst och tillika älskare, Poon Town brat # 2 ska komma med sitt första inlägg här? För övrigt kan jag meddela att bilden föreställer Linköpings Ungdomsmottagning.

Det enda som är billigare än ett öststatsluder i Bulgarien är en svensk kvinna på Ayia Napa

Jag är en jävligt trött och bitter person. Den diagnosen behöver man inte vara Freud för att ställa om man umgås med mig emellanåt. Skulle ju fått CSN igår men det dök ju inte upp. Hatar mig själv. Misstänker att det är det ludret som styrde upp mitt pluggande som inte skickat in alla papper till berörd organistation, något som får mig att vilja slå henne hårt rakt på äggstockarna så att hennes patetiska drömmar om ett liv med marbodal-kök, vinkvällar med sin arkitektman när ungarna gått och lagt sig, knullande i sina designmöbler så att minstingen vaknar (mannen tar hand om det för han är så jävla känslig och fin och modern), går fullständigt åt helvete. Men det tänker jag väl såklart inte göra. Det är haram. I stället får jag väl ringa fittan och lisma, och fråga snällt, om hon kan göra om och göra rätt för jag har inga pengar.

Jag ska flytta in i ett skyffe i Tranås på måndag, ett malätet jävla hål, utan ugn och utan nån som helst charm. Här ska jag sitta och förgås i min egen avföring. Det ser jag fram emot. Härligt ljusa novemberkvällar i ensamhet, runkades. Två plusgrader och slynregn. Inte ens tillgång till internet. Ska nog försöka hålla andan tills jag blir blå för att få perspektiv på livet. Man ska ju tydligen vara glad att man kan käka varje dag, men den som påstod det kan ju inte ha nån koll på hur det mänskliga lynnet är sammansatt.

Hade ju tänkt åka till Linköping i helgen och träffa vänner från lite varstans, men det verkar gå åt helvete pga. CSN.

Boxholm U - Fornåsa U 15-0. "Degen" 5 strutar.

Jag hatar barn.

Med risk för att den här bloggen ska bli ett sätt för mig att enbart få kanalisera min ilska , så tänker jag ta tillfället i akt att berätta för alla hur mycket jag hatar barn. Jag hatar barn extremt mycket. Ibland så mycket att jag undrar hur fan jag ska kunna sörja för ett eget exemplar. Jag har försökt analysera detta, ibland ogenomtänkta hat, många gånger, men inte kommit längre än till att det beror på deras totala oförmåga att före ett resonemang som går att förstå. Barn är också själviska svin. De handlar uteslutande för egen vinning, och på ett obehagligt manipulerande vis, där argument som "..men alla mina kompisar får ju", och " X föräldrar låter ju honom göra det", etc. etc., ett resonemang som får föräldrar och övriga att betvivla sin förmåga att uppfostra med balans.

Allt detta har jag kommit fram till efter att ha bott hemma i pojkrummet under en tidsperiod. Jag vill dock understryka att jag naturligtvis älskar mina småsyskon obehagligt mycket, och denna studie rör enbart barns generella beteende. Jag är också medveten om barns omedvetenhet och oskuld, men föga hjälper det när jag tvingas utstå deras lömska räder.

Snart ska vi skriva om nåt som betyder nåt, som lite smaskig Poon.

Huka er i bänkarna

Har precis sett en samling sorliga ursäkter för fotbollsspelare bli förpassade till det kinesiska hotellet. En snabb rispudding imorgon bitti, packa stringtrosorna och sportbehåarna sen bär det hem till Svedala igen. Hade väl inte planerat att första inlägget i den här eminenta bloggen skulle röra ämnet sport, men kan fan inte hålla mig när ett sånt här spektakel får tv-tid. Inte för att man har så jävla mycket annat att glo på halv 2 en tisdag, men jag hade fan hellre sett färg torka, än att sitta och svära över nåt så obetydligt. Det är nog det som stör mig mest, att jag faktiskt svär och sitter och hoppas, när det återstår 30 sekunder och, guds gåva till alla män, målvakten Hedvig Lindahl, skickar ut en av sina, nu mer patenterade snedträffar långt upp i den kinesiska betongklumpen. Sen kan jag ta att damfotboll är ett jävla skämt, att spelarna ser rent för jävliga ut, så inte ens det får man va glad över. En sönderspacklad Susanne Sjögren i studion haussar så det står härliga till, Martin Pringle kommer med analyser som man undrar om Jonny Svensson (Döv-legenden) skrivit ned på nåt tv4-kort. Inte ens detta stör mig mer än mina egna svallande känslor.

Förresten har vi börjat skriva en blogg. Välkommna till Poontown, suckers.