Med risk för att den här bloggen ska bli ett sätt för mig att enbart få kanalisera min ilska , så tänker jag ta tillfället i akt att berätta för alla hur mycket jag hatar barn. Jag hatar barn extremt mycket. Ibland så mycket att jag undrar hur fan jag ska kunna sörja för ett eget exemplar. Jag har försökt analysera detta, ibland ogenomtänkta hat, många gånger, men inte kommit längre än till att det beror på deras totala oförmåga att före ett resonemang som går att förstå. Barn är också själviska svin. De handlar uteslutande för egen vinning, och på ett obehagligt manipulerande vis, där argument som "..men alla mina kompisar får ju", och " X föräldrar låter ju honom göra det", etc. etc., ett resonemang som får föräldrar och övriga att betvivla sin förmåga att uppfostra med balans.
Allt detta har jag kommit fram till efter att ha bott hemma i pojkrummet under en tidsperiod. Jag vill dock understryka att jag naturligtvis älskar mina småsyskon obehagligt mycket, och denna studie rör enbart barns generella beteende. Jag är också medveten om barns omedvetenhet och oskuld, men föga hjälper det när jag tvingas utstå deras lömska räder.
Snart ska vi skriva om nåt som betyder nåt, som lite smaskig Poon.
2 kommentarer:
Lämna oss inte nu. Det började ju så bra
jag tycker framförallt att inte bögar ska få ha barn
Skicka en kommentar