Satt för några dagar sen och tänkte på roliga saker som har hänt i mitt liv. Detta gjorde jag i ca 10 minuter, sen insåg jag att det fan inte hänt så mycket kul. Dock kom jag att tänka på en enskild, extremt rolig händelse som min dåvarande goda vän Rasmus Landström stod för. Alla som känner Rasmus vet att den killen är lite av ett oddjob, dock på alla tänkbara sätt helt sjukt bra person. På gymnasiet var han väl lite av Holavedens Peter Magnusson, och spexade helt sjukt mycket, bla. var han del av den bejublade dansgruppen TC- Boyz, där även undertecknad sportade runt.
Den här händelsen utspelade sig dock en ljummen sommarkväll, jag vill minnas att vi cruisade Tranus runt i Linges gamla Golf. Jag är mycket osäker på vilka pjäser som satt i bilen, men att jag var med är jag jävligt säker på. Nånstans runt sjukhuset så ser vi en bil innehållande bla. Jimmy Silver, Marcus "Tjena Stockholm" Hyltbring samt just Rasse Landström. Vårt spottande av denna bil blev iallafall startskottet på en biljakt i Bullit-klass. Vi körde som raggare, och pekade finger, tutade och betedde oss allmänt jävla löjligt. Någonstans på Stigarakan urartade allt med att Hyltbring kör upp röven i ena rutan och utför en sk. "mooning". Vi tappar såklart fattningen, men återfår den snabbt och bestämmer oss för en moträd i samma kaliber. Strax utanför Vårbacka Drumstorp, (mest känt för att ha fostrat alla delar av Salmonellas), kör vi slutligen om våra kombatanter, och visar triumferande 2 (!) fjuniga rövar parallellt, high fajvar och vrålar med våra bräckliga to-be-mansröster.
För vi kunde väl inte ana att bara 100 meter senare skulle vi bli helt tillintetgjorda, när den röda mazdan återigen gasar om oss och upp ur solluckan står Rasmus, med ca 80 % kropp ute i det fria, helt i avsaknad av allt vad kläder heter. Hans, för den tiden, ganska vältilltagna kön flyger upp och ned, i vad som man ofta brukar se saker bete sig som i samband med fallskärmshoppning. Vi är ju vid detta laget utom räddning, och bara ett under räddar oss från att köra rakt ut åt helvete.
Jag är medveten om att denna historia endast är rolig om man känner Rasmus Landström, så ni som inte gör det kan dra åt helvete.