The taste of her cherry chapstick

Stunden jag insåg att vi stod på randen till slutet, var när jag stoppade mig själv från att väcka dig när jag vaknade efter en häftig mardröm. Så många gånger innan hade det räckt med några lugnande ord från dig. Dina ögonlock var som nedfällda jalusier, men ändå såg du precis rakt igenom mig och du sa alltid rätt saker för att få mig att somna om som en liten gosse igen.

Men den här gången var det nåt som hindrade mig. Det var sviterna av för mycket samvaro, och för lite hjärta som bakband mig. Jag insåg att om du inte är den personen jag vill ska dra fingrarna genom mitt svettiga hår i det läget, då är du inte heller nånting för mig längre.

Detta hade ju du såklart kommit på långt före mig. Saker förändras aldrig egentligen.

Jag låg vaken resten av den natten och bet mig i underläppen. Jag tänkte på att det skulle riva sönder oss att bara bestämma oss för uppbrott, själva uppbrottet var utopiskt och overkligt. När väckarklockan ringde var det det högsta ljud jag nånsin hört. Du satte dig på upp på klassiskt manér som om du hade en fjäder i ryggen. "Hon sover som en soldat". Tänkte jag. När jag började prata visste jag att jag inte skulle kunna säga det här snyggt, jag var som en elefanthjord i en porslinsaffär. Därför sa jag inget heller. Jag visste att du skulle sköta det snyggare.

Men det gjorde du ju fan inte.

skit

vassego. nytt.

Tomas von Brömsens brorsa.

Måste slå in en kil i denna skitnödiga post mortum-kärlekshistoria och berätta om när jag var ute på Donsö i skärgårn och skulle träffa en sketgöbbe ang. ett jobb. Jag steg av färjan Skarven, träffade göbben och hans granngöbbe, samtalade lite om dittan och dattan, allt förflöt mycket smidigt. När vi ca. timmen senare rundar av säger göbben följande:
"Alltså, antingen går du kvar här ute och skräpar i 2 timmar till och tar färjan från Donsö, eller så får Jan-Olof köra dig på flakmoppen bort till Styrsö, men då måste ni åka nu". Sagt och gjort, går ju inte där ute och visslar.

Upp på flaket, ingen hjälm såklart, sitta skräddare, inga vantar, tunn tygjacka,ut på småvägarna, 50-knyck, 0 grader, inavlade öbor vinkar, göbben tutar, snöstorm, njurskador, snöblindhet, moppen orkar inte i uppförsbacke,70 knyck i nedförsbacke. När vi stannar vid färjeläget på Styrsö ca 15 min senare så är jag rödsvullen i ansiktet, genomblöt, frostskadad, bortdomnad i händerna och chockad över att det här bisarra just inträffat.
"Ahh, tack för skjutsen då farbror".

Great big kiss

Första gången jag såg dig satt jag med Jonny Thunders i lurarna på fjärrbussen. Du steg på i Borås, men jag var sömndrucken och reagerade knappt när du frågade om sätet jämte mig var ledigt. Jag plockade iallafall ur lurarna och lät dom hänga fritt när jag svarade att sätet absolut var ledigt. Jag lät mycket trött. Hade jag bara vetat vad som var på väg att hända med mig.

Jag la nog märke till din doft ganska så omgående vilket är lätt hänt när man sitter så onaturligt nära en okänd människa. Skärgårdsmiljö, solskyddskräm och hubbabubba iklädd en elegant festblåsa. Mina tankar skenade och jag föreställde mig oss två i en liten badhytt ätandes färskpotatis. Ändå hade jag ännu inte sett dig i ögonen.

"Får jag låna den här?" Du pekade på mitt Residence-magasin som jag stoppat ned i den lilla nätpungen som alla passagerare lyxutrustas med på en swebus.
"Jaa, herregud" stötte jag ur mig, lite chockad över att mitt hjärta blev en glasblåsa av ljudet från din röst. När du fnittrade till och sa tack sprängdes den där glasblåsan och jag visste att jag skulle få svårt att komma ihåg mitt liv innan detta ögonblick.

Samtalet tar vid. Jag kunde kanske inte låta bli att kommentera något obetydligt i Residence-magasinet. Någon bild på ett bisarrt minimalistiskt hem. "Vill man ha det sådär?". Så sa jag nog. Plumpt och kallpratigt. Jag skojade, du fnittrade. Story of our lives from that day on. Från mina lurar strömmade fortfarande Thunders ut. När du frågade hur jag dansade och jag svarade att jag dansar "close,very very close" så log vi båda två, fast på var sitt håll och säkert på grund av olika saker.
"Ska du till Göteborg?"
"Tss, Jaarå". Du undvek att dumförklara mig här trots att du sen dess aldrig fått ett bättre läge. Jag förbannade nerver och brådmoget scenariobyggande, och att följden av det blir att man tänker post tal.

När vi rullade in på Nils Erisson hade vi känt varann för alltid.

You killed my demons allright, but my angels died even more.

Första gången vi skulle träffa dina föräldrar var jag inte så nervös. Inte alls så nervös som jag blir när jag tänker på det nu, med år av perspektiv. Du däremot, var "the perfect storm". En virvelvind av väl avägda spydigheter. Jag minns att jag drog ned mössan över ögonen där jag stod i tamburen, och lyssnade på dig. Som en buffelhjord drog du fram. "Ta din windbreaker!!" "ISKLAMPARNA!" "Måste du bara stå där med mössan över ögonen som en förståndshandikappad!"

Jag älskar dig.

I bilen talade vi knappt, men jag mäkte ju såklart att du var ett minfält. Jag visste att en feltajmad rörelse kunde få dig att brisera. Vi skulle möta dina föräldrar vid Bergs slussar. Det semi-marina östgötska undret dit har Svensson vallfärdat sen Von Platen tog spaden i sina händer. När vi svänger in på avgiftsbelagd parkering ser jag Herr och Fru Minfält stå och stampa takten till tändkulemotorer i kanalen. Herr Minfält ser ut som Carl-Ingemar Perstad, iklädd Moccajacka med tillhörande frans. Jag föreställer mig snabbt lukten av intorkad saliv. Fru har tagit blomsterbeprydd hatt. Hon fyller verkligen ut det lätta tyget i klänningen, jag föreställer mig här söndagar med stora slurkar ur gräddsåssnipan. Jag tänker också när jag stiger ur bilen att jag skulle föredra att ta på mina tyngsta skor och ställa mig i slussen, framför att samtala med Perstad& Hatt i flera timmar.

Jag härdar dock ut och jag sköter mig hyggligt. Kramar om Hatten och får ett godkännande handslag med tillhörande nick av Perstad. När vi kommer ut på motorvägen crankar du upp P3 till vansinnig volym.

"Im walking on sunshine, Wöööhööö".

Hade du vetat vad jag tänkte i just det ögonblicket hade du aldrig gått ifrån mig.

If we did get a writer worth reading, should we know him when we saw him, so choked as we are with trash?

Jag är inne i en period av att lyssna på mustiga höst-murvel-låtar. Såna man lyssnar på, till Rooibus-te, och med dunsockorna på. Det ligger nåt fjantigt romantiskt i att göra just det, nåt jag egentligen tycker riktigt illa om. Jag ser framför mig 22-åriga tjejer som flyttat in i bostadsrätt-1:a i Vasastan, inredningstilen är kämp-50-tal, stringhyllsystem fyllda med pk-istisk litteratur, vego-belamrad kyl, liten IKEA-attaljé som slumrar (var bra i bild i plugget, när konstnärsdrömmen!). Långt ifrån Mamma Scan och Rocky-album. Just såna här tjejer föreställer jag mig ägnar sig just åt den aktiviteten, dvs. sätta håret i pony tail, värma chai, ta plats under filt,spisa isländska ljudlandskap och läsa Johanna Nilsson.

Ändå är det tydligen så att jag inte kan undvika att njuta av min egen version av denna aversion av småborgerlighet. Det går inte. Hösten sträcker in sina kalla långa fingrar utifrån och greppar mig som en katolsk präst greppar pojksnoppar. Jag värmer te. Jag sveper in mig. Jag lyssnar på Henry Lee. Framförallt lyssnar jag på Hajen.

www.myspace.com/hajensmyspace

It´s a new day slack

Min flickvän kan inte spela gitarr. Hon klinkar och slår så långsamt, oregelbundet och dystert att det känns som tiden står stilla. Hon suger på sin underläpp, koncentrerad, och ibland stannar hon upp så länge som femton sekunder när hon ska byta ackord. När hon plötsligt slutar spela lyser ögonen på henne med vansinnig iver och förväntan.
"Ok, vad var det?"
"Hm, var det Moon River?"
" Nej!" Hon ser förtvivlat besviken ut. " Det var ju för fan We are sailing. Med Paul McCartney"
Hon börjar på en ny låt innan jag hinner säga något och jag vet direkt att jag inte kommer ha någon chans att pricka rätt på den här heller, inte ens om jag försökte. Så jag försöker inte. Så här perfekt har hon varit i 7 år nu. Hoppas hon aldrig lär sig spela.

Hej igen.

en öl tack.

Ytterligare en skitblogg uppdateras i folks pereferi

Här var det väl lite väl länge sedan någon gjorde nåt vettigt. Frågan är hur jävla vettigt detta inlägg kommer att bli. "Vettigts" totala motsats. Rent dravel.

Jag kan meddela att Poontownbrats håller på att ro hem ett kontrakt om en liten inbunden samling med serieteckningar som om allt klaffar ska släppas till jul (hjul). Här kommer teckningarna också få rejält med kött på benen, medlest en lång redogörelse för allt som inträffar på bilden, både direkt och indirekt. Såå, ett jävla grattis är väl på sin plats. Men som sagt, detta är vansinnig pereferiläsning tillochmed för våra närmast stående lallare.

Kul också att se när ens vänner håller på att breaka stort i tevebranschen. En onämnd bloggare har nu inom loppet av 6 mån deltagit i inte mindre än 2 lekprogram på teve. Rispappor! Tack för underhållningen Necklas.

mm

jaha?

Är det här nåt jävla ordskämt eller?

sopgubben. fyfan.

Utvalda händelser - tales from the crypt

Efter mycket påtryckningar, och en tids velande, är det nu äntligen dags för premiär för Poontownbrats egen höjdarlista, en tabloidsimplifiering av utvalda händelser som skakat om våra andefattiga liv i grundvalarna. Helt oblygt, och utan någon som helst redigering eller för den skull självdistans, kommer vi presentera listan på ett så sanningsenligt och korrekt vis som möjligt. Om någon benämnd inblandad person känner att historien blivit vriden eller att man blivit felciterad, så kan man väl kanske göra sig hörd, naturligtvis ger vi dock fullständigt fan i det.

Plats 20: "3 pojkar från Tranås dricker bort ett halvår av sina liv och blir vräkta"

De allra första stapplande stegen på listan har som genemsam nämnare att samtliga ägt rum när 3 pojkar, nyligen hemkomna efter våldsam dekadens på den gröna ön ( vi kommer naturligtvis återkomma till den här på listan), bodde under samma tak i en råttig 4a, mitt på Tranås paradgata. Karlsson, Winbaldh och Lymer. Så stod det på dörren. Möjligtvis nån annan ordning. Översta våningen, Storgatan 21b. Här skulle vi ta tag lite i det var tanken, efter tidigare nämnda irlandsdekadens. Fulla av iver sprang vi och bar varandras möbler på inflyttningsdagen. Karlsson hade, sin vana trogen, oturen att med lottens hjälp tilldelas det minsta jävla rummet, som knappt var större än en badhytt, medans Lymer/ Winbladh kunde sträcka ut sig i 40 kvm-rum.

Att styra upp nåt skulle dock visa sig vara omöjligt. Lägenhetens läge, samt lägenhetsinnehavarnas extremt goda sociala skills, gjorde att det var omöjligt att inte ha folk i lägenheten under dygnets samtliga timmar. Så här i efterhand kan man fundera på lite vad vi hade i åtanke att styra upp, men det hände iallafall inte, utan det slutade med att vi blev vräkta när hösten kom, men mer om det senare, först ska vi väl berätta lite om saker som hände under de nätter som senare ledde till vräkningen.

Eftersom ingen av oss valde att bidra till samhället medelst ett hederligt arbete, fanns ju såklart en del fritid att slå ihjäl. Lätt hänt är då att man ser till flaskan, särskilt då den aldrig var längre bort än en trappa ned. Som ni förstår kommer det nu att radas upp en del rätt festliga fyllehistorier, så om ni tycker att det är pubertalt och larvigt, stick och läs nån jävla modeblogg istället.


En kväll i april när häggen stod i blom och bakom var knut ett svalebo fanns, gick vi ett gäng grabbar hem till E.Ring för att dricka upp hennes bål. Det gjorde vi skapligt snabbt, somliga av oss för snabbt, ut på majblomman, för många öl, ut och rumla, stå vid grillen och hänga, bevittna nåt drama, köpa en ockrad burgare, tjata med sig 40 personer upp på eftersläckare, komma upp och mötas av ytterligare 40, ingen man känner igen. Så här kunde det gå till i Tranås, parycentralen Tranås City, under den här våren, våren på 21b. När folk tillslut började droppa av den här specifika kvällen, Karlsson hade precis kräkts rakt ut från sitt fönster, ned på ett litet tak, satt ett tappert gäng kvar uppe och samtalade. En lite ovanligare gäst var vår granne, okänt namn på den gynnaren i skrivande stund, men en stor kraftig karl, sparsamt med hår på huvudet och en blick som fick blodet att isas i ådrorna. Han hade utseendet av en kliché-nazze mao. Här satt han iallafall och berätta sin livs historia för ett gäng måttligt intresserade människor, men som var artiga (rädda) nog att låtsas som om vi var. Historien om hans liv innehöll samboångest, önskan att flytta till Thailand, frigörelse, små anekdoter om hans förhållande till prostitutionen i asien, där han erkände att han vid tillfällen betalat flickor för umgänge, men att han "inte gjort nåt med dom mer än att åka motorcykel". Detta "gillade" flickorna fortsatte grannen. När han efter vad som kändes som 300 miljarder år beslöt sig för att det var läggdags, hade han fått Karlsson att gå med på att lägga ut hans xbox på blocket, för det kunde ju vi ungdomar, och för dessa pengar skulle han då kunna ta sig till Thailand igen. Nu hade det hunnit bli gryning, de 3 pojkarna beslöt sig för att vädra lägenheten lite, och sen gå till sängs. Men vänta lite? Vem är det som står på det lilla taket och torkar upp spyan som Karlsson tidigare under kvällen släppt från 3e våningen? Jo mina damer och herrar, där står Stefan Wiks grabb, Marcus Wik, iförd DINBOSTADs sommarjobbmundering och funderar på om han umgås med rätt folk egentligen.

Det finns såklart en outömlig källa av dråpliga minnen, men samtidigt inser vi att en del inte har samma värde för er som för oss, dels så skriver vi inte en roman heller. Dock så kan jag berätta avslutningsvis att under 21anB-tiden hann vi med att gå på krogen iförda mysbyxor, något som förmodligen cementrade bilden av oss som luffare. Ett annat tillfälle som faktiskt finns förevigat på film, är när Winbladh och Winbladhs dåvarande bättre hälft Snedspark, finner Karlsson i en långt gången brottningsmatch med hushållets damsugare. Till historien hör att Karlsson vid tillfället inte bar några som helst kläder. Hoppas vi kan digitalisera den där rullen och lägga upp här. Dessutom togs några försiktiga steg in i utforskandet av det homoerotiska. Pojkar i den här åldern är nyfikna. När sedan juli snart skulle bli augusti, fick ett brevet från hyresvärden som bekräftade det vi länge misstänkt, att vi inte längre var önskvärda.

Nästa vecka: "Kram misständer, slutar i svartån"

"En åsna?"

07.36 Torsdagmorgon. Telefonen ringer på Mix megapols morgongäng, Trafiknyhetsredaktionen.

-Mix Megapol, trafiknyheterna, Hannah.
-Ja hej,jag heter Kenny, jag ringer om åsnan som springer lös i tingstadstunneln, norrgående riktning.
- En åsna?
-Ja en livs levande jävel.
- Jaha, vi har inte fått några andra samtal om den, stör den trafiken eller?
- Ja för fan, nyss fick nån jävla frukthandlare veja så hastigt att han tappade ett parti granatäpplen över halva vägabanan. Ni måste varna om detta annars blir det katastrof.
- Ok, jag ska gå i sändning direkt om detta, tack för samtalet, hej.
-hej

07.42 Torsdagmorgon, Direktsänd radio och tv, trafiknyheterna.
- Och här är Hannah med trafiken, vi har inga rapporter om störningar i trafiken denna morgon, med undantag för en rapport om en lös åsna i tingstadstunneln, norrgående riktning. Här ska det även förekomma okänt antal frukter på vägbanan, så ta det försiktigt där. Har ni några andra nyhter om trafiken i Göteborg, når ni mig på 031-15 15 15.

Självbehärskning, ålrajt!

God tidpunkt nu. 05.13 enligt det repiga jävla glaset i min söndersupna telefon. Så mycket var det för att vända tillbaka på dygnet, när man kopplas upp mot vilda vebben, och får möjlighet att streama porr i hemmiljö.

För folk som följt den här bloggen, men av nån outgrundlig anledning inte min persona, så skriver jag nu mer från bostaden på Sveriges framslida, Götebårg. Jag funderar lite på om jag ska lägga personlighetsdraget "käck" till mina andra "fet" och "lönnfet", börja bära kubben på svaj och käka dubbel special med "stockholmare". Men det skiter jag väl i.

Helvete vad tidigt det är. Sommar är det inte heller. Förr i tiden var jag smal och en del saker upplevs nu även av mig ha varit lite glammigare då. När jag gjorde lumpen -98, hade vi en sån jävla tjusig gubbe på vårt kompani.

Han, Blomstrand från Sollentuna, var alldeles besatt av att för sig själv skapa en illusion av att han levde på det glada 20-talet. När vi andra plockade fram våra brandgula engångshyvlar, och sprayade nyllet fullt av raklödder från en rostig blåvitt-flaska, för att blatte-haxxa våra skägg, då jobbade Blomstrand med rakkniv och liten borste. Jorå. När vi trängdes för att smygröka en Blend Ultra från vending-maskinen under fläkten i det gemensamma köket, gled Blomstrand runt i morgonrocken och rökte cigarill ur etui, med munstycke med imponerande längd.

Blomstrand envisades också, till befälens förtret, att klä upp sig, Schindlers List style vid varje utfodringstillfälle, medan vi andra knappt hade nåt att skyla våra blekfeta överkroppar med. När vi hade varit ute på lokal( ofta tog vi bussen till Hotell Högland i Nässjö), och nån fick med sig nån dam hem, var det ju alltid nåt våp med dålig passform på kläderna, b-sek-blonderat hår, dålig personlig hygien, slarv-rakad vulva och bullmage, men det passade en utsvulten värnpliktig som handen i handsken. Dock inte Blomstrand. Han satt på sin jävla överslaf och dinglade med fågelbenen och bläddrade i gamla pinupptidningar, dreglandes av damer med korsetter och pantalonger. Det var hans melodi. Förfesterna var inte heller nåt han gärna deltog i. När han väl gjorde så sippade han världsvant på bond-drinken vodka martini (shaken not stirred), medan vi andra våldsintog våra 12 Millenium och spydde 9 gånger av 10.

Jag saknar lumpen och jag saknar Blomstrand. Undra vad den jäveln gör idag. NU. 05.19 enligt söndersupen telefon.

phuh.

alla hjärtans dag!

Det var en fantastisk kväll i februari.

Spexhora

Nånstans i närheten av kvinnojouren Helga drar jag min jävla gräns.

Så här va. Missförstå mig inte nu. Jag gillar tjejer. Dom är söta och fina och några exemplar lagar riktigt fin mat och syr fast knapparna på min HM-jacka när dom, mycket olyckligt ramlat av. Men i nästan alla jävla sammanhang föredrar jag män. Ibland till och med även när vi talar sängkammare så som en del legat och tagit emot som sillkonserver. I arbetslivet har man nu sedan "jämnställdhetsreformerna" en jävla massa kvinnor där det egentligen kunde varit män. Jag tycker det är för jävligt. Sen att deras menstruationscykel attraherar björnar, så att arbetsplatserna blir helt jävla osäkra gör ju inte saken bättre, allt enligt wikipedia.se

I denna anda komponerade jag igår ihop en liten lista på folk på teve som jag hatar, och inte helt överraskande är lejonparten hemmahörande i köket. Här följer listan, håll till godo gott folk!

Hanna Widell: Kan inte riktigt sätta pullfingret på vad det är som får mig att hata henne, men hennes genomvidriga, självgoda, kvasi-intellektuella, ungkvinnamedskinnpånäsan-mentalitet får mig att vilja slå ett slag rakt i barnfabriken, och på så sätt sätta stopp för reproducering. Man behöver inte ens ha ögon i ansiktet för att upptäcka att hon bara är en kliché-tjocksmock, som underkastar sig alla män hon nånsin varit ihop med för att behålla dom, en sk. skink-spreader.

Sofia Bach (Parlamentet): Ge för i helvete fan i att försöka sätta några skämt, könshandikappade spektakel!

Mikael Pettersson ( LHC-Backstage, kanal lokal): Ja va fan ska man säga, snubben ser ut som en jävla trafikolycka i ansiktet, och har sämre hy än kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, Göran Johansson. Till råga på allt är han också _riktigt_ jävla nervös vid _varje_ jävla program. Fan vad jag hatar honom.

Arja Sajonamamamamamama: Allsång på skansen, VAAAAAAAAAAAAAAAAA?

Tyra Banks: Mest för att hon verkar sakna verklighetsförankring. Skulle slå henne på framtänderna instinktivt om jag såg henne.

Tills sist vill jag bara uppmana de 2-3 personer som läser detta att göra sin egen lilla hatlista, det är, på ett märkligt sätt, ganska uppfriskande.

Treat queens like whores, and whores like queens. Med viss modifikation leder detta förhållningssätt till att man får ligga. Vi på poontown vet det.

Dinerande till tonerna av Norah Jones

Jag var och mötte upp en tjej på stationen igår som jag snackat lite med på internet om dittan och dattan, och som jag sen beslutat mig för att bjuda in till mitt hem. Hon heter Amanda, och bor på Lidingö, och är 16 år fyllda. Jag är ju äckligt perverterad och älskar obscent unga tjejer med toppiga brön. Hur som helst gick vi hem till råttboet, vi lagade en mustig höstgryta till tonerna av Norah Jones, småretades lite med varann i köket. Amanda hade med sig sina sköldpaddstofflor, stora fluffiga jävlar, som hon enligt utsago "fått av sin mamma". Jag tänkte snabbt på ett Seinfeldt-avsnitt där George ska snacka dirty med en tjej och det går åt helvete. Efter att maten intagits satt vi och jämrade oss över mätthet i min piss-soffa, samtalet flöt fint, men jag tänkte att snart är det väl dags att göra nåt slags move om det ska bli nåt ligga. Så helt sonika, mitt i en mening som handlade om gymnasiet eller nån annan skit, la jag försiktigt sidan av handen mot hennes haka och gav henne en retsam liten kyss över hennes rosaläppglansiga läppar. Hon besvarade med besked, och blev så där härligt kåt-rödmosig i ansiktet, och andningen blev tyngre. Jag greppade lite på bröna, och jublade inombords när jag upptäckte att dom var toppiga på ett sätt som...ja som glassstrutar som legat i blöt, med med ett styvt litet körsbär som topping. Vi kände väl båda vid det här laget att detta skulle leda till samlag, så jag tog tag i hennes 150-160 cm och bar bort henne till sänghalmen. Här var det istället Amanda som tog tag i skeendet, medelst ett järngrepp runt flottespjutet. Vet inte om det berodde på hennes eller min anatomi, men de små tonårshänderna kämpade förgäves för att nå hela vägen runt. Jag fick lite blodad tand av hennes friskyness, så jag mig också av söderut, bara för att mötas av nåt av det saftigaste jag tagit på. Jag lirkade av henne dom små bomullsunderbyxorna och kastade iväg dom, och ljudet när dom landade fick mig att undra om hon burit bikini och om hon varit i simhallen. Amanda tog tag runt min nacke och bet mig i örat.
"Ta mig nu, snälla skäggig farbror. Nu, och hårt."

Fortsättning följer eventuellt.

Rövknullad av ful snubbe, samt brutalt sönderskuren på en matkniv.

Ja så skulle man väl kunna summera lördagskvällen i Linköping. Iofs bör man väl inte utelämna att man helt out of character var sugen på att spöa nån, och gick till angrepp mot Wikster medelst spark i sidan av hans överviktiga kropp. Vad anbelangar de i rubriken belysta tilltagen, så är det väl inte mer med den fula snubben än att jag faktiskt blev rövknullad av honom raggningsmässigt, dock går jag ju helt på Wirreblarres, Wiksters och Kåhres utsagor här då jag själv inte var "rak", och knivolyckan tedde sig så att jag helt enkelt skar en sån jävla reva i mitt finger när jag skulle öppna en tjöttfässkattong. Mitt av alkohol förtunnade blod skvätte ner hela Wiksters bostadsrätts-kök.

På det hela taget en kul kväll tänker jag nu när jag sitter med nackspärr efter att ha sovit i 1-meterssoffan som ett jävla L.

Undra vad jag ska göra för kul nästa helg?

clowner etc

Sådär. En vanlig jävla clown helt enkelt.

Reptilians!

Det här är nog den finaste bilden jag har ritat. MVH kungen

Matnyttig kurs!

http://www.youtube.com/watch?v=hqRj1BrCo2Y

Astro girl, why don´t you leave this world

Skriver ur skägget. Vi (jag och grönkan) har på folkölsfyllan kommit till en rätt kuslig insikt. Ryssars ansiktsbehåring är helt bisarr. Efter rigorös efterforskning har vi fått fram material som visar en ung Alocha Fachutinof med en skäggväxt som en sjörövare. Här ovan ser vi såklart bevismaterialet

The compleat angler

Jag är inte helt säker på vad jag ska skriva idag, men två saker vet jag: det första är att Discovery's "the compleat angler" (ja så stavas det) är en riktig jävla smedserie. Det andra är att Horatio Hornblower, det är fan en hjälte det.

W.A.S.P-moralpanik all over again?

Satt (läs låg) och gluttade på Bert Karlssons helt overkligt sopiga program på 8 häromnatten. Vet ju om att det är dåligt, men jag anade ju föga att jag skulle bli så uppretad. Felix Herngren har man ju tidigare haft skaplig respekt för, men den jävla sopan kan fan dra åt helvete. Jag trodde inte mina öron. Snälla ta er tid och kolla igenom det här klippet, annars vet jag inte vad jag tar mig till.


http://viastream.player.mtgnewmedia.se/video.php?catID=725&boolRadio=0&PKVideoID=4847&PayStatus=1