Efter mycket påtryckningar, och en tids velande, är det nu äntligen dags för premiär för Poontownbrats egen höjdarlista, en tabloidsimplifiering av utvalda händelser som skakat om våra andefattiga liv i grundvalarna. Helt oblygt, och utan någon som helst redigering eller för den skull självdistans, kommer vi presentera listan på ett så sanningsenligt och korrekt vis som möjligt. Om någon benämnd inblandad person känner att historien blivit vriden eller att man blivit felciterad, så kan man väl kanske göra sig hörd, naturligtvis ger vi dock fullständigt fan i det.
Plats 20: "3 pojkar från Tranås dricker bort ett halvår av sina liv och blir vräkta"
De allra första stapplande stegen på listan har som genemsam nämnare att samtliga ägt rum när 3 pojkar, nyligen hemkomna efter våldsam dekadens på den gröna ön ( vi kommer naturligtvis återkomma till den här på listan), bodde under samma tak i en råttig 4a, mitt på Tranås paradgata. Karlsson, Winbaldh och Lymer. Så stod det på dörren. Möjligtvis nån annan ordning. Översta våningen, Storgatan 21b. Här skulle vi ta tag lite i det var tanken, efter tidigare nämnda irlandsdekadens. Fulla av iver sprang vi och bar varandras möbler på inflyttningsdagen. Karlsson hade, sin vana trogen, oturen att med lottens hjälp tilldelas det minsta jävla rummet, som knappt var större än en badhytt, medans Lymer/ Winbladh kunde sträcka ut sig i 40 kvm-rum.
Att styra upp nåt skulle dock visa sig vara omöjligt. Lägenhetens läge, samt lägenhetsinnehavarnas extremt goda sociala skills, gjorde att det var omöjligt att inte ha folk i lägenheten under dygnets samtliga timmar. Så här i efterhand kan man fundera på lite vad vi hade i åtanke att styra upp, men det hände iallafall inte, utan det slutade med att vi blev vräkta när hösten kom, men mer om det senare, först ska vi väl berätta lite om saker som hände under de nätter som senare ledde till vräkningen.
Eftersom ingen av oss valde att bidra till samhället medelst ett hederligt arbete, fanns ju såklart en del fritid att slå ihjäl. Lätt hänt är då att man ser till flaskan, särskilt då den aldrig var längre bort än en trappa ned. Som ni förstår kommer det nu att radas upp en del rätt festliga fyllehistorier, så om ni tycker att det är pubertalt och larvigt, stick och läs nån jävla modeblogg istället.
En kväll i april när häggen stod i blom och bakom var knut ett svalebo fanns, gick vi ett gäng grabbar hem till E.Ring för att dricka upp hennes bål. Det gjorde vi skapligt snabbt, somliga av oss för snabbt, ut på majblomman, för många öl, ut och rumla, stå vid grillen och hänga, bevittna nåt drama, köpa en ockrad burgare, tjata med sig 40 personer upp på eftersläckare, komma upp och mötas av ytterligare 40, ingen man känner igen. Så här kunde det gå till i Tranås, parycentralen Tranås City, under den här våren, våren på 21b. När folk tillslut började droppa av den här specifika kvällen, Karlsson hade precis kräkts rakt ut från sitt fönster, ned på ett litet tak, satt ett tappert gäng kvar uppe och samtalade. En lite ovanligare gäst var vår granne, okänt namn på den gynnaren i skrivande stund, men en stor kraftig karl, sparsamt med hår på huvudet och en blick som fick blodet att isas i ådrorna. Han hade utseendet av en kliché-nazze mao. Här satt han iallafall och berätta sin livs historia för ett gäng måttligt intresserade människor, men som var artiga (rädda) nog att låtsas som om vi var. Historien om hans liv innehöll samboångest, önskan att flytta till Thailand, frigörelse, små anekdoter om hans förhållande till prostitutionen i asien, där han erkände att han vid tillfällen betalat flickor för umgänge, men att han "inte gjort nåt med dom mer än att åka motorcykel". Detta "gillade" flickorna fortsatte grannen. När han efter vad som kändes som 300 miljarder år beslöt sig för att det var läggdags, hade han fått Karlsson att gå med på att lägga ut hans xbox på blocket, för det kunde ju vi ungdomar, och för dessa pengar skulle han då kunna ta sig till Thailand igen. Nu hade det hunnit bli gryning, de 3 pojkarna beslöt sig för att vädra lägenheten lite, och sen gå till sängs. Men vänta lite? Vem är det som står på det lilla taket och torkar upp spyan som Karlsson tidigare under kvällen släppt från 3e våningen? Jo mina damer och herrar, där står Stefan Wiks grabb, Marcus Wik, iförd DINBOSTADs sommarjobbmundering och funderar på om han umgås med rätt folk egentligen.
Det finns såklart en outömlig källa av dråpliga minnen, men samtidigt inser vi att en del inte har samma värde för er som för oss, dels så skriver vi inte en roman heller. Dock så kan jag berätta avslutningsvis att under 21anB-tiden hann vi med att gå på krogen iförda mysbyxor, något som förmodligen cementrade bilden av oss som luffare. Ett annat tillfälle som faktiskt finns förevigat på film, är när Winbladh och Winbladhs dåvarande bättre hälft Snedspark, finner Karlsson i en långt gången brottningsmatch med hushållets damsugare. Till historien hör att Karlsson vid tillfället inte bar några som helst kläder. Hoppas vi kan digitalisera den där rullen och lägga upp här. Dessutom togs några försiktiga steg in i utforskandet av det homoerotiska. Pojkar i den här åldern är nyfikna. När sedan juli snart skulle bli augusti, fick ett brevet från hyresvärden som bekräftade det vi länge misstänkt, att vi inte längre var önskvärda.
Nästa vecka: "Kram misständer, slutar i svartån"
