Great big kiss

Första gången jag såg dig satt jag med Jonny Thunders i lurarna på fjärrbussen. Du steg på i Borås, men jag var sömndrucken och reagerade knappt när du frågade om sätet jämte mig var ledigt. Jag plockade iallafall ur lurarna och lät dom hänga fritt när jag svarade att sätet absolut var ledigt. Jag lät mycket trött. Hade jag bara vetat vad som var på väg att hända med mig.

Jag la nog märke till din doft ganska så omgående vilket är lätt hänt när man sitter så onaturligt nära en okänd människa. Skärgårdsmiljö, solskyddskräm och hubbabubba iklädd en elegant festblåsa. Mina tankar skenade och jag föreställde mig oss två i en liten badhytt ätandes färskpotatis. Ändå hade jag ännu inte sett dig i ögonen.

"Får jag låna den här?" Du pekade på mitt Residence-magasin som jag stoppat ned i den lilla nätpungen som alla passagerare lyxutrustas med på en swebus.
"Jaa, herregud" stötte jag ur mig, lite chockad över att mitt hjärta blev en glasblåsa av ljudet från din röst. När du fnittrade till och sa tack sprängdes den där glasblåsan och jag visste att jag skulle få svårt att komma ihåg mitt liv innan detta ögonblick.

Samtalet tar vid. Jag kunde kanske inte låta bli att kommentera något obetydligt i Residence-magasinet. Någon bild på ett bisarrt minimalistiskt hem. "Vill man ha det sådär?". Så sa jag nog. Plumpt och kallpratigt. Jag skojade, du fnittrade. Story of our lives from that day on. Från mina lurar strömmade fortfarande Thunders ut. När du frågade hur jag dansade och jag svarade att jag dansar "close,very very close" så log vi båda två, fast på var sitt håll och säkert på grund av olika saker.
"Ska du till Göteborg?"
"Tss, Jaarå". Du undvek att dumförklara mig här trots att du sen dess aldrig fått ett bättre läge. Jag förbannade nerver och brådmoget scenariobyggande, och att följden av det blir att man tänker post tal.

När vi rullade in på Nils Erisson hade vi känt varann för alltid.