Måste slå in en kil i denna skitnödiga post mortum-kärlekshistoria och berätta om när jag var ute på Donsö i skärgårn och skulle träffa en sketgöbbe ang. ett jobb. Jag steg av färjan Skarven, träffade göbben och hans granngöbbe, samtalade lite om dittan och dattan, allt förflöt mycket smidigt. När vi ca. timmen senare rundar av säger göbben följande:
"Alltså, antingen går du kvar här ute och skräpar i 2 timmar till och tar färjan från Donsö, eller så får Jan-Olof köra dig på flakmoppen bort till Styrsö, men då måste ni åka nu". Sagt och gjort, går ju inte där ute och visslar.
Upp på flaket, ingen hjälm såklart, sitta skräddare, inga vantar, tunn tygjacka,ut på småvägarna, 50-knyck, 0 grader, inavlade öbor vinkar, göbben tutar, snöstorm, njurskador, snöblindhet, moppen orkar inte i uppförsbacke,70 knyck i nedförsbacke. När vi stannar vid färjeläget på Styrsö ca 15 min senare så är jag rödsvullen i ansiktet, genomblöt, frostskadad, bortdomnad i händerna och chockad över att det här bisarra just inträffat.
"Ahh, tack för skjutsen då farbror".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Inget att tveka på. Gött jöbb ju.
Skicka en kommentar