Första gången vi skulle träffa dina föräldrar var jag inte så nervös. Inte alls så nervös som jag blir när jag tänker på det nu, med år av perspektiv. Du däremot, var "the perfect storm". En virvelvind av väl avägda spydigheter. Jag minns att jag drog ned mössan över ögonen där jag stod i tamburen, och lyssnade på dig. Som en buffelhjord drog du fram. "Ta din windbreaker!!" "ISKLAMPARNA!" "Måste du bara stå där med mössan över ögonen som en förståndshandikappad!"
Jag älskar dig.
I bilen talade vi knappt, men jag mäkte ju såklart att du var ett minfält. Jag visste att en feltajmad rörelse kunde få dig att brisera. Vi skulle möta dina föräldrar vid Bergs slussar. Det semi-marina östgötska undret dit har Svensson vallfärdat sen Von Platen tog spaden i sina händer. När vi svänger in på avgiftsbelagd parkering ser jag Herr och Fru Minfält stå och stampa takten till tändkulemotorer i kanalen. Herr Minfält ser ut som Carl-Ingemar Perstad, iklädd Moccajacka med tillhörande frans. Jag föreställer mig snabbt lukten av intorkad saliv. Fru har tagit blomsterbeprydd hatt. Hon fyller verkligen ut det lätta tyget i klänningen, jag föreställer mig här söndagar med stora slurkar ur gräddsåssnipan. Jag tänker också när jag stiger ur bilen att jag skulle föredra att ta på mina tyngsta skor och ställa mig i slussen, framför att samtala med Perstad& Hatt i flera timmar.
Jag härdar dock ut och jag sköter mig hyggligt. Kramar om Hatten och får ett godkännande handslag med tillhörande nick av Perstad. När vi kommer ut på motorvägen crankar du upp P3 till vansinnig volym.
"Im walking on sunshine, Wöööhööö".
Hade du vetat vad jag tänkte i just det ögonblicket hade du aldrig gått ifrån mig.
2 kommentarer:
Är det Zooey Deschanel som är på den stora fina bilden?
Aterigen stralande. Fan du har ju grundplaten till en javligt fin liten bok har. Ge oss mer.
Skicka en kommentar