God tidpunkt nu. 05.13 enligt det repiga jävla glaset i min söndersupna telefon. Så mycket var det för att vända tillbaka på dygnet, när man kopplas upp mot vilda vebben, och får möjlighet att streama porr i hemmiljö.
För folk som följt den här bloggen, men av nån outgrundlig anledning inte min persona, så skriver jag nu mer från bostaden på Sveriges framslida, Götebårg. Jag funderar lite på om jag ska lägga personlighetsdraget "käck" till mina andra "fet" och "lönnfet", börja bära kubben på svaj och käka dubbel special med "stockholmare". Men det skiter jag väl i.
Helvete vad tidigt det är. Sommar är det inte heller. Förr i tiden var jag smal och en del saker upplevs nu även av mig ha varit lite glammigare då. När jag gjorde lumpen -98, hade vi en sån jävla tjusig gubbe på vårt kompani.
Han, Blomstrand från Sollentuna, var alldeles besatt av att för sig själv skapa en illusion av att han levde på det glada 20-talet. När vi andra plockade fram våra brandgula engångshyvlar, och sprayade nyllet fullt av raklödder från en rostig blåvitt-flaska, för att blatte-haxxa våra skägg, då jobbade Blomstrand med rakkniv och liten borste. Jorå. När vi trängdes för att smygröka en Blend Ultra från vending-maskinen under fläkten i det gemensamma köket, gled Blomstrand runt i morgonrocken och rökte cigarill ur etui, med munstycke med imponerande längd.
Blomstrand envisades också, till befälens förtret, att klä upp sig, Schindlers List style vid varje utfodringstillfälle, medan vi andra knappt hade nåt att skyla våra blekfeta överkroppar med. När vi hade varit ute på lokal( ofta tog vi bussen till Hotell Högland i Nässjö), och nån fick med sig nån dam hem, var det ju alltid nåt våp med dålig passform på kläderna, b-sek-blonderat hår, dålig personlig hygien, slarv-rakad vulva och bullmage, men det passade en utsvulten värnpliktig som handen i handsken. Dock inte Blomstrand. Han satt på sin jävla överslaf och dinglade med fågelbenen och bläddrade i gamla pinupptidningar, dreglandes av damer med korsetter och pantalonger. Det var hans melodi. Förfesterna var inte heller nåt han gärna deltog i. När han väl gjorde så sippade han världsvant på bond-drinken vodka martini (shaken not stirred), medan vi andra våldsintog våra 12 Millenium och spydde 9 gånger av 10.
Jag saknar lumpen och jag saknar Blomstrand. Undra vad den jäveln gör idag. NU. 05.19 enligt söndersupen telefon.
1 kommentar:
Vad jag hört så är Blomstrand gift och har precis gjort entré i det glada 30-talet. Om sisådär 10 år kommer han glida in i det glada 40-talet, så småningom kanske det blir strid i det glada andra världskriget. Själv saknar jag det glada 90-talet, fan vad glad jag var då.
Skicka en kommentar